De beskrivs även som ett ryttarfolk och som skickliga krigare. Den romerske geografen Pomponius Mela skrev år 44 e. Kr., att sarmatiska kvinnor deltagit i kriget jämsides med men. Mera om sarmatiska kvinnokrigare berättade Herodotos (en grekisk historiker 484 -– 425 f. Kr.). Han skrev, att sarmatiska flickor fick gifta sig bara efter de mödade sin första fiende i strid. Hippokrates (470 – cirka 370 f. Kr.) meddelade, att sarmatiska flickor rätt ofta opererade bort högra bröstet för att allt kraft och livssaft skulle övergå till höger axel och högra handen. Det kommer att göra kvinnokrigare lika starka som manliga krigare. Det är möjligt att sarmatiska kvinnokrigare var grunden för grekiska myter om amasoner (en legendarisk nation av krigiska kvinnor).
Mellan Volga och Don (”don” är det sarmatiska ordet för vatten) levde alaner. Det var ett folk som tillhörde den sarmatiska, indo-iranska stammen. Det andra gamla namnet för alaner är asar (Jones, Prudence, and Nigel Pennick skrev i sin bok ”A History of Pagan Europé”, att gamla grekerna kallade alaner för ”asier” och det fornnorska namnet är æsir.).
Är det möjligt att ett av de tre gudasläktena i nordisk mytologi bodde på stäppen mellan Volga och Don?
En isländsk författare Snorre Sturlasson skrev:
”Norrifrån rinner från de fjäll, som sträcka sig utanför all bygd, genom Svithiod (det stora) en flod, som rätteligen heter Tanais; hon kallades fordom Tanakvisl eller Vanakvisl.
Den flyter ut i Svarta havet. Landet kring Vanakvisl kallades Vanaland eller Vanahem. Denna älv skiljer världsdelarna åt; det som ligger öster därom kallas Asien och det som ligger väster därom Europa.
Landet öster om Tanakvisl i Asien kallades Asa- eller Åsahem; den förnämsta borgen som var i landet kallade de Asgård. I borgen härskade en hövding, som hette Oden; där var en stor offerplats.”
