Kalmuckerna härstammar från oiraterna, ett västmongoliskt folk. Genom strider mot Khalkamongolerna om livsutrymmet för sina boskapshjordar, drevs oiraterna från Mongoliet västerut till Djungariet i Xinjiang provinsen i västra Kina.
Även där uppstod oenighet mellan de olika stammarna och en del började dra västerut till Sibirien. I början av 1600-talet efter konflikter med sibiriska tatarer flyttade ungefär 270 000 kalmuckerna längre västerut, till Volgaområdet vid Kaspiska havet.
Peter den store gav dem en särställning bland de icke ryska folken. De levde i fred och harmoni med ryssarna. 1664 - 1771 levde kalmuckerna i det kalmuckiska khanatet. De lydde under den ryska tsaren, men hade visst självstyre.
Oiraternas ursprungsreligion var shamanismen. Före utvandringen till Ryssland hade de antagit den tibetanska formen av buddhismen som kallas lamaism.
Som bland flera andra buddhistiska folk blev det en blandning mellan de båda religionerna. Tsarregimen blandade sig inte i kalmuckernas religion utan den kunde fritt utövas.
